Pälsbranschens lögner får inte förbli obesvarade!

Pälsbranschens lögner får inte förbli obesvarade

I Aftonbladets artikel om skräckbilder på svenska minkar igår försöker Jörgen Martinsson, ordförande för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund, försvara pälsbranschen på de sätt han kan. Något annat vore givetvis dumt, då detta är människorna som faktiskt tjänar miljontals kornor på att föda upp och döda minkar för deras päls skull. Men Djurrättsalliansen tycker att det är viktigt att dessa påståenden inte förblir obemötta då de varken är sanna eller på något sätt rättfärdigar det brutala sätt som minkar behandlas på inom pälsbranschen.

Dels säger Martinsson att man från förbundets sida är tydliga med att lagar och föreskrifter ska följas. De talar till och med om nolltollreans mot farmer som bryter mot lagar och föreskrifter. Det första och största problemet är främst att detta är en bransch som inte lever upp till svensk djurskyddslag. Pälsbranschen har haft sju år på sig sedan den statliga utredning kom som tydligt ger pälsbranschen till 2010 på sig att visa att man lever upp till djurskyddslagen. Ingenting har gjorts. Här har både pälsbranschen och politiker ett ansvar som de inte tagit gentemot djuren. Och om Martinssons uttalanden ska tas på allvar, varför har då inte Stefan Andersson som är ägare till Sveriges största minkfarm stängts ute ur förbundet? Han har gång på gång brutit mot lagar och föreskrifter, så sent som för någon vecka sedan då det uppdagades att han hade minkar instängda i ett mörkt, gammalt grisstall. Kan det vara för att Andersson äger den största farmen som också är en av de farmer som drar in mest pengar?

Martinsson försöker vidare förminska och bortförklara problemen med att inga minkfarmare vill vansköta sina djur för att det vore inget annat än korkat. Dessvärre är ju problematiken lite större än så. Även om en farm till ytan ser städad och välskött ut finns samma problem i burarna som på en smutsig och mindre välskött farm. Det främsta problemet är alltså de minimala, stimulanslösa burarna. Att sätta rovdjur som minkar i dessa, som i frihet lever ensamma på kvadratkilometer stora ytor och som spenderar större delen av sin aktiva tid i vatten, leder till allvarliga konsekvenser och det är just dessa konsekvenser som Djurrättsalliansen har kunnat dokumentera. Sår, skador, kannibalism, stereotypa beteenden och stora mängder djur som dött av olika anledningar. Detta är extrema och allvarliga konsekvenser som det inte går att komma ifrån oavsett hur välskött en farm än är. Förutom alla problem de minimala burarna för med sig så går föreskrifterna som tillåter dessa burar inte hand i hand med djurskyddslagen som säger att djuren ska kunna bete sig naturligt. Minkar kan inte bete sig naturligt i extremt små nätburar ihopklämda med andra minkar, det är fakta.

Men det är inte heller sant när Martinsson säger att pälsfarmarna inte vansköter sina minkar. Djurrättsalliansens dokumentation visar tydligt på burar som är täckta med gödsel, inte en enda av alla de minkar med sår eller skador som Djurrättsalliansen mötte hade fått behandling för sin skada eller sjukdom, skjul och burar som var både fallfärdiga och trasiga med skaderisk för djuren och döda djur som kastats lite här och var både på och utanför farmområden. Detta är några exempel på tydlig vanvård av både djuren och farmer i stort. Att påstå att den svenska pälsbranschen är välskött är långt ifrån sanningen, men däremot ett försök till att överleva på rena lögner.

u är sanningen den att det inte är ett fåtal djur Djurrättsalliansen har dokumenterat utan tusentals. Men låt oss ändå säga att Martinssons påstående om att det är inget konstigt med att ett och annat djur blir skadat. Om det bara skulle vara ett fåtal djur som hade de skador Djurrättsalliansen har kunnat dokumentera. Skulle det vara ok då? Svaret är självklart. Att det i Sverige 2010 finns en bransch som föder upp djur under sådana omständigheter att skadorna och konsekvenserna blir så extrema och allvarliga som de faktiskt blir är oacceptabelt oavsett om det rör sig om tusentals eller enstaka individer. Vilket ramaskri skulle det inte bli om det var en hundkennel som Djurrättsalliansen dokumenterat och där hundar hade avbitna ben och störa köttsår på huvudena. Den kenneln skulle med all säkerhet vara stängd dagen efter sådana bilder kom ut. Ingen industri som uppenbart bryter mot djurskyddslagstiftningen i både konstruktion och djuruppfödning, bör kunna komma undan år efter år. Inga fler ursäkter eller bortförklaringar nu, det som behövs är att politiker tar sitt ansvar gentemot djuren och den djurskyddslag som idag inte efterlevs och förbjuder pälsbranschen en gång för alla.

Malin Gustafsson, talesperson Djurrättsalliansen