Sveket mot minkarna

Sedan 2009 har Djurrättsalliansen avslöjat minkarnas liv inom pälsindustrin genom att vi tagit oss till farmerna och dokumentera djurens situation. Vår första granskning av svenska minkfarmer skedde under 2009 och 2010 vi dokumenterade inne 17 av landets omkring 75 minkfarmer. Våra bilder fick enorm genomslagskraft när de släpptes till media i augusti 2010. Allmänhetens reaktioner tvingade dåvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson och Jordbruksverket att agera snabbt. Men de agerade inte för att göra livet bättre för minkarna, utan för att lägga locket , dölja missförhållanden och rentvå sig själva för sin dåliga kontroll.

Kort efter avslöjandet i augusti 2010 lanserade Jordbruksverket sin verklighetsbeskrivning: minkarna mår generellt sett bra.  Därför gav vi i Djurrättsalliansen oss ut i september 2010 och filmade nytt fem minkfarmer. Vad vi möttes av var även detsamma som vid tidigare granskning: döda djur, djur med sår och skador, djur med stereotypa beteenden, stressade och frustrerade djur och kannibalism.

Trots att Jordbruksverket gick ut och sa att minkar var "välskötta djur i god kondition" kom myndigheten i maj 2011 med ett förslag ett antal regeländringar för att förbättra djurens situation pälsfarmerna. Två av Jordbruksverkets förslag, som numera har trätt i kraft, var att minkar ska hållas i så kallade "etageburar" och att de ska ha tillgång till föremål att sysselsätta sig med. En "etagebur" är en minimal bur ovanpå den vanliga buren som används i dag. Djurrättsalliansen fick möjlighet att lämna in en remiss Jordbruksverkets förslag och vårt remissvar blev en ny utredning, denna gång med ytterligare ny dokumentation från sju svenska minkfarmer varav fyra av dem hade "etageburar". Vad vår utredning från 2011 visar är att samma problem förekommer i båda typerna av burar. Minkar mår dåligt och kan inte bete sig naturligt i en bur avsett om den kallas standard- eller etagebur. Vi samlade under 2011 även in dokumentation från Danmark, Norge och Finland där "etageburar" används i större utsträckning än i Sverige och även det materialet visade att samma problem uppmärksammats i båda typerna av burar och vad vi funnit när vi besökt minkfarmer tidigare år. Vi anser att det är uppenbart att bristerna inte kan rättas till med marginella regeländringar och att nya burar inte är en lösning de extrema konsekvenser det blir för djuren av att hållas i små burar. För minkarna innebär det exakt samma lidande.

Under 2013 och 2014 har Djurrättsalliansen återigen dokumenterat minkfarmer och även denna gång mötts av döda minkar, minkar med stora bitskador och sår, sjuka minkar, kannibalism och stressade djur som mår extremt dåligt.

Den omfattande vanvård som vi mött på landets minkfarmer är svår att beskriva. Minkar som föds och dödas på en minkfarm växer upp under extrema och onaturliga förhållanden vilket får allvarliga psykiska och fysiska konsekvenser, som vi har kunnat dokumentera i form av exempelvis sår och skador, döda djur, djur med stereotypa beteenden, apatiska djur och kannibalism. Vi vill hävda att materialet vi presenterat under årens lopp ger en generell och riktig bild över de förhållanden som minkar lever under i den svenska pälsindustrin. Våra besök på ett stort antal minkfarmer gör att vi med säkerhet kan säga att det inte handlar om ett fåtal misskötta farmer där djur far illa utan att det som syns i vår dokumentation har vi mötts av på varje farm vi besökt. Exempelvis de bitskador och sår vi kunnat dokumentera uppkommer inte av farmare som sköter djuren illa utan av frustration över att djuren hålls i små nätburar, vilket ser likadant ut på alla farmer.

I den svenska djurskyddslagens fjärde paragraf står det att alla djur ska få utlopp för sitt naturliga beteende och att de ska skyddas mot onödigt lidande. År 2003 gav den statliga pälsdjursutredningen pälsbranschen till 2010 på sig att komma till rätta med de djurskyddsproblem inom minkuppfödningen som länge varit kända annars skulle branschen helt eller delvis avvecklas. Därför släppte vi vår första utredning 2010 för att visa på att ingenting hade förändrats under de sju år pälsindustrin fått på sig och att minkarnas situation var densamma. Ändå får industrin ytterligare tid och djurplågeriet pågår än i dag. Och därav kampanjnamnet §4-Sveket mot minkarna i och med att paragrafen i djurskyddslagen i våra ögon är meningslös utifrån hur verkligheten för djuren ser ut.

En bransch som är konstruerad utifrån att vara effektiv och ekonomiskt lönsam får extrema konsekvenser för djuren, men rättfärdigas av industrin, myndigheter och politiker med argument som djurvälfärd och att Sverige har världens bästa djurskyddslag. I verkligheten och för djuren betyder sådan argumentation inte mycket- vilket vår omfattande dokumentation från farmerna visar. Istället för att stå upp för och vara ärliga med att minkar får stora bitskador, äter på varandra, blir stressade och ett stort antal djur dör innan de ens blir ett halvår då de annars gasas ihjäl och flås gör pälsindustrin allt för att flytta fokus från vad våra bilder visar. De ha påstått att vårt material är manipulerat, att det inte är från svenska farmer eller försökt ursäkta bilderna med att de är få undantagsfall och att verkligheten inte alls ser ut så för minkarna. Det är fegt, men förmodligen grundat i att det är minkarna de tjänar pengar på och att djurens verklighet är långt ifrån de bästa försäljningsargumenten branschen har att komma med.

Nu har vi för fjärde gången sedan 2010 kunnat visa hur en del av de omkring miljonen minkar som varje år sätter livet till inom svensk pälsindustri lever sina liv och vi tycker att det är dags för politiker och allmänheten att ta minkarnas situation på allvar. Låt inte pälsindustrins oärliga försäljningsargument sätta dagordningen på debatten utan våga ställa frågan om vi verkligen kan stå för ett samhälle där vi utsätter djur för det lidande minkfarmning innebär. Ett djur med bitskador över hela huvudet är ett för mycket, men vi vet att det handlar om betydligt fler än så inom pälsindustrin. Det finns inga hållbara argument att utsätta kännande individer för sådant lidande och därför bör svensk pälsindustri avvecklas omgående.